kommentar 0

Att lära sig italienska

Bilden visar från vänster: Dimitrij som är långdistansåkare på skridsko från Kazakstan, (han är med i den kazakiska OS-truppen i Sotji !), Petra från Tyskland, jobbar för en resebyrå, Silvia som är en av våra lärare, jättetrevlig och duktig, Gaby, också tyska arbetar på sin mans tandläkarpraktik och Bridgit från Holland som är kontraktinköpare och dressyrryttare. Gaby och Petra kom med först andra veckan. Första veckan var Laura från USA, Susan från Sidney och Susanne från Wien (och Dimitrij och Bridgit) med i gruppen. Mycket internationellt, jättekul, det var mycket skratt och inga hämningar efter ett par dagar.

Det kan tänkas att någon läsare skulle få för sig att putsa på sin Italienska – här kommer litet konsumentupplysning:

Café

Favoritkafé, favoritbarista

Skolan har det långa namnet Istituto Venezia, Scuola di lingua italiana a Venezia e a Trieste men jag bokade kursen genom ESL, som har kontor i Stockholm. Hela bokningsförfarandet fungerade utmärkt. ESL bokade också boendet som knappt hade kunnat vara billigare och bättre (nästan*). Skolan ligger bra till vid Campo Santa Margherita, som nog är Venedigs trevligaste torg med massor av små kaféer, restauranger, torgstånd, småbutiket …

Det var mycket jobbigare än vad jag trodde, väl planerad kurs med driv, helt enspråkig. De började med en kort test för att avgöra vilken nivå man hörde hemma i – alla har ju olika förkunskaper. Under lektionerna tilläts inga andra språk än italienska, vilket jag tyckte var förvirrande i början. Jag hade önskat mig en introduktion på engelska som förklarade metod och plan. (Man är ju strukturfreak.) Efterhand började jag förstå metoden så det blev litet lättare. Mycket konversation, litet grammatik varje dag, skämtsamma textövningar, spel. Det blev av naturliga skäl en smula barnsligt ibland, vi var ju nybörjare, men det fungerade! Jag kände att det gick att få in mycket mer i skallen på ett par veckor än vad jag trodde var möjligt.

Jag hade köpt en extratimma enskilt varje eftermiddag. Riccardo, en mycket sympatisk, fd lärare i italienska för flyktingbarn, fd hårdrockare, höll i den. Det var bra men blev litet för mycket. Jag borde ha tagit de timmarna den här veckan, efter den ordinarie kursen i stället.

På eftermiddagarna kunde man delta i diverse kulturaktiviteter: Stadspromenader, La Traviata på DVD med föreläsning, matlagning (succé!). Om man orkade. Jag beundrar den effektiva organisationen på skolan. De håller ordning på den ständiga strömmen av elever som börjar och slutar, en massa aktiviteter varje dag och var ändå (nästan**) alltid trevliga och hjälpsamma.

Torgstånd

Torgstånd på Campo Santa Margherita. (Det säljs också fisk där men det får bli en egen bloggpost.)

* Föreståndaren här på Foresteria Redentore är litet speciell. Effektiv men inte så trevlig. Men till det priset ….

** En av lärarna blev ibland litet nervös när vi flamsade för mycket och inte gjorde vad hon sa. Men vem skulle inte …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s